Jag fastnade nyligen för en artikel i Harvard Business Review om kultur som satte fingret på något jag ofta möter i organisationer: vi blandar ihop kommunikation med budskap.
Det här är mina största insikter och reflektioner:
1. När kultur reduceras till budskap, reduceras också internkommunikation
Artikeln beskriver hur kultur ofta behandlas som en kommunikationsstrategi: nya värdeord, interna kampanjer och fina formuleringar. Samma mönster ser jag i hur internkommunikation betraktas – som något som ”säger rätt saker”. Men kommunikation är inte i första hand ord. Det är samspelet mellan beteenden, system och ledarskap. När vi glömmer det hamnar internkommunikation i ett hörn där man levererar budskap. Istället för att utveckla arbetssätt som bygger tillit och engagemang.
2. Internkommunikation måste handla om förutsättningar, inte budskap
Budskap kan skapa inspiration, men bara om de vilar på faktiska förutsättningar i organisationen. När chefer inte har tid, när system motverkar samarbete eller när beslut fattas i stängda rum. Då kan inte ens de mest välformulerade interna kampanjerna rädda förtroendet. Internkommunikationens roll borde vara att synliggöra just detta gap mellan ord och handling, och att driva på för helhetsperspektivet.
3. Budskap utan handling undergräver tilliten till kommunikation
Ett återkommande fynd i artikeln är att människor tappar tillit när ledningens ord inte backas upp av handling. Här blir internkommunikation direkt drabbad. När budskap gång på gång inte matchar verkligheten, börjar medarbetare se kommunikation som en del av problemet, inte en del av lösningen. Det är ett högt pris att betala för att ha låtit kommunikation reduceras till intern PR.
4. En bredare definition av kommunikation behövs
Jag skulle därför hellre ha satt rubriken: ”Sluta fokusera på budskap.” För mig är kommunikation inte att paketera eller rulla ut. Det är att skapa förståelse, bygga systemstöd, stötta chefer i vardagen och säkra att beteenden faktiskt går i linje med det vi säger.
Min slutsats: Den här artikeln bekräftar något jag ser varje dag: så länge vi ser kommunikation som budskap kommer internkommunikation att behandlas som kampanjer och kanaler. För att verkligen bli affärskritisk måste internkommunikation istället handla om samspelet mellan kultur, ledarskap och beteenden.
Och det är först när vi slutar nöja oss med snygga ord, och börjar ta ansvar för vardagens förutsättningar, som internkommunikation får det genomslag vi alla pratar om.
Vad tänker du? Är internkommunikation i din organisation mest budskap eller en verklig del av systemet?
